Fick i lördags ett telefonsamtal av min systerson att han kört på en råbock.
Efter diverse äventyr låg jag ett par timmar senare på Marmens strand för att försöka pricka den i sårlega mitt på isen. Efter att först ha studerat norma.cc ballistikprogram på nätet var vi överens om hur mycket jag skulle hålla upp skottet. Första skottet landade 3 meter framför, håll upp 20 till sade Kalle. I nästa skott slog den en mindre frivolt och blev sedan liggande stilla. Hur bärgar vi den då? Jo, första iden var att med skidor, flytväst och isborr (se foto) provborra sig fram på isen mot råbocken, detta avbröts när isen ansågs vara för tunn. Inte för att köttet nu längre ansågs som ätbart utan nu var det prestige i med i det hela och då skyr man inga medel att bärga trofen. Efter kaffedrickande och överläggningar togs beslut att försöka med att skjuta en kanot framför sig på isen. kanoten styrdes ut med jägare efter sig, iklädd flytväst, stövlar och isdubbar. Bara tio meter förbi platsen där förra försöket lades ner, började isen knaka under stövlarna och den förhoppningsfulla jägaren tvingades ännu en gång vända.
Två dagar efter passerade jag Marmen med bil och såg i bedrövan råbocken ligga kvar på samma ställe, sjön nedströms var full av lösa isflak och iskanten var nu bara 10-20 meter från bocken. Med trofen i bakhuvudet föddes tankar, brukar inte grannen lägga ut båten tidigt för att fiska vårgädda, undrar om farsans gamla båtmotor går att få igång.....

Efter att ha tagit om ett par gånger hade vi forcerat issörjan fram till råbocken, så fort Kalle slog båtshaken i den började den sjunka men raskt drog han upp den i båten. (se foto). En fin 6 taggare var det, och kråkorna hade i sitt kalasande redan gjort jobbet att avlägsna basthuden.
Kroppen lämnades åt naturen men trofen kommer att hänga vackert på väggen, med en aningen udda råbocks historia att berätta för nya besökare.
Stefan Mikaelsson
Carl- Magnus Olsson
Christoffer Mikaelsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar