Märklig dag i skogen

Vill rapportera om en märklig dag i skogen. Sön 15/10.
Vi skulle jaga "sörsidan", vi ha en snutt på några hundra hektar söder om Marmen. Vi körde in bakvägen på skogsbilvägen till telefonmasten. Hörde via radion att färska legor setts av passkyttarna på väg till passet. Donna hittade direkt älg i närheten av legorna, ett snabbt svep på vär mark sedan rakt ut till grannarna. På ett av våra pass i den östra kedjan sköts ko och kalv av Roger på pass tjugo, ännu ett djur sågs på grannpasset. Efter att ha väntat som jag kände allt för länge tog jag bilen för att med pejlens hjälp hitta och koppla Donna inne på grannmarken för att börja om innte på vårat. Hörde på radion att ännu en kalv skjutits på pass 7, en tjur hade sett på pass sex (farfars pass). Mycket älg igång idag.
Vid en åkerkant träffade jag på "Kjelle", en av jägarna jag känner på grannmarken, han var på promenad med sin fru och ett annat par. Vi diskuterade om var det vore lämpligt att vänta in gångståndet, precis här sa Kjelle. Jodå, vipps så kom både pinnoxe och hund över vägen och ut på lägden. Fan vad knepigt den springer sa vi i kör. Helt riktig, den rörde sig som om den vore berusad eller som "Bambi på hal is". Den raglade, vinglade och snubblade. Ska vi skjuta den frågade jag, ja helt klart sa Kjelle. Men innan jag hunnit fumla fram studsaren ur bilen och fått den till axeln hade ekipaget försvunnit bakom en hög ensilagebalar. Kanske lika bra, bäst att först kontakta jaktledarna i lagen runtomkring, för helt klart stod det inte rätt till med den älgen. Jag fick fritt fram att skjuta av berörda jaktlag. Flera gånger visade pejlen att älgen verkade svänga in i våran mark igen men kastade tillbaka ut igen. Jag gjorde mitt bästa för att komma i håll, men inte då. Efter vad som verkade en evighet tycktes oxe och hund slå av på takten och stå fast till och från vid Råberget. Riktningen var mot Tunbyn där jaktledaren givit löfte att skjuta. Jag gensköt med bilen så långt jag kunde och sprang den sista kilometern efter en gammal väg till ett älgpass som den verkar ha tagit sikte på. Flåsande trodde jag att jag skulle skrämma iväg lilloxen men snart kom den lunkade nedför ett litet hyggen med Donna skällande efter sig. Ett skott sedan stöp den fem meter från vägen. Via telefon gjordes upp att Tunbylaget skull få den, jag tog ur och återvände.
I bilen på väg tillbaka hörde jag på radion att det skjutits på ännu ett vuxet djur i vårat lag. Jag stannade på bilvägen vid ett strategiskt pass. Efter en tids väntan raporterade Jan- Åke att Tanja släppt och återvänt, jag ombads komma in med Donna. Hon släpptes vid blodspåret och stack iväg snabb som vinden, efter en kort stund hördes skall, enligt pejlen skulle hon snart korsa en väg på granmarken. Jag drog iväg med bilen för att komma i håll, vid korsningen mötte jag en jägare i grannlaget som jag språkade kort med, detta räckte för att ekipaget skulle hinna passera men också öka farten på grund av min närvaro. Efter en kvart eller så började hastigheten avta. Jag tog pass vid en vändplan och efter en kort stund kom en ko i makligt gångstång ut på vägen. Ett skott förkortade hennes lidande, Donna tittade på mig, sprang fram till älgen och började ragga och skälla omvartannat.
Räknade efter, vi hade alltså fått fem älgar denna dag, på en pytteliten mark där grannarna, också på små marker skjutit fem respektive fyra älgar. Snacka om älgtätt!.

Senare på kvällen uppsökte jag Putte vid Tunbyns slaktbod, dom hade flått den "vingliga" lilloxen och han pekade på en groteskt förvuxen muskel på ena sida ryggraden, på andra sidan var muskeln normal. På "insidan" satt två kotor bredvid varandra!!! Jag frågade en veterinär som är med i deras lag och den kunnat springa i detta skick.
"Ja uppenbarligen", svarade han.

En sån "actiondag" det blev.

Stefan Mikaelsson