Ståndskall är trevligt att höra, det tycker både jag och övriga jaktlaget. Vi är inte bortskämda med ståndskall var och varannan dag men idag hände det. Min hund Akilles ställde älg i upptaget. Vi hade precis tagit oss uppför den värsta stigningen på berget och vi satte oss ned för att pusta ut någon minut då Akilles skällde. 140m enligt Astron, visste att det var snabba ryck som gällde nu då det ej skjutits på stånd för honom och han har visat tendenser på att lämna djuren efter en stund. Vi närmade oss rätt fort men tyvärr "blinkade" Akilles, kom till oss men han gick dock tillbaka direkt när han kikar vart vi var. Men när han blinkar så blir tiden för ansmygningen mot djuren långsammare då han ju ej står och skäller då. Vid 60m avstånd och 3e blinkning blev det tyvärr sken på älgarna. Såg direkt på pejlen att det snart borde eka i berget, dock kom det ej något skott. Djuren med Akilles bakom drog iväg norrut och ut mot en ledningsgata där passkyttar var placerade. En ko sprang över med skyttarna där kunde ej skjuta. Akilles vek av innan ledningen troligtvis med en kviga eller ko även det. Efter att ha gått paralellelt med passkyttarna en stund lämnade han djuret och tog sig tillbaka till oss som var bra långt ned i berget (ca 700m söder). Vi fortsatte norrut uppför berget och Akilles hittade kvigan igen och drev den österut tyvärr utom synhåll för passkyttarna.
Nej det blev inget skjutet, men skoj är det med ståndskall, tycker ví som ägare (jag och frugan) och även de i jaktlaget som kunde sitta och lyssna på det idag där ute i skogarna denna underbart vackra höstdag.
Nya tag imorgon
/Sven
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar